”Motsatsen till kärlek är inte hat utan likgiltighet”

Irene Kenig
Abraham Goldman
Hela Orner
Irene Meyer
Filip Kleinmann
Maria Rosenberg
Olga Muller
Tola Kupfer
Eva Steinman
Susanne Schwartz

Dessa är namnen på några av de judar som kom till Göteborg på flykt under andra världskriget – på flykt undan Förintelsens och antisemitismens fasor. De var så märkta av deras upplevelser att de avled här kring 1945–1946. De vilar på den Judiska begravningsplatsen på Östra kyrkogården här i Göteborg. De har samma ganska oansenliga gravstenar.

På en av stenarna står dock ett mycket senare dödsår. Där står 2016.

Överst står namnet: Selma Bengtsson, född Friedman. Hon ville vila bredvid sina kamrater som hon kom med till Sverige en gång.

Selma föddes 1922 i Frankurt am Main, i Tyskland. När Selma gick bort stod det i hennes dödsannons:

Din väg på jorden:
Frankfurt am Main, Lodz, Auschwitz, Berlin, Ravensbruck, Lia, Varberg, Göteborg.

Selma överlevde Förintelsen och levde ett långt liv här i Sverige, i Varberg och till sist i Göteborg.

Selmas skrev också en bok där hon berättade om sina upplevelser – med titeln Gud, varför? Om fasorna i koncentrationslägret. Om den mest brutala av handlingar som mänskligheten gjort sig skyldig till. Selma förlorade hela sin familj under Förintelsen. Endast hennes syster Paula överlevde.

I Selmas bok står: Ingen får glömma det som hände.

Det som hände här den 9 december är ingen enstaka händelse. Vi vet dess rötter, och vi ser nu hur antisemitismen breder ut sig i Europa. Även här i Sverige. Den judiska Nobelpristagaren Eli Wiesel sa: ”Motsatsen till kärlek är inte hat utan likgiltighet”. Vi är inte och kan inte vara tysta i tron om att det här försvinner av sig självt.

I en tid av ökad polarisering – då diskriminering, rasism och hatbrott breder ut sig måste Göteborg stärka arbetet med de mänskliga rättigheterna. Det avskyvärda attentatet mot synagogan visar att vi tyvärr har långt kvar till respekten för alla människors lika värde och rättigheter. Ökat antal hatbrott och intolerans betyder också en växande samhällsfara.

Jag lovar Selma att Göteborg bekämpar, och ska med all kraft fortsätta bekämpa, alla former av antisemitism. Detta människoförakt som begränsar friheten för den enskilda och sammanhållningen mellan oss alla. Så var och hur hatet och antisemitismen än visar sig, så ska det bekämpas.

I Talmud står det: ”Den högsta formen av visdom är vänlighet”.

Vi samlas här ikväll för vi alla känner en djup ansvarskänsla – en känsla av vi alla är ansvariga för varandra. Om någon broder eller syster angrips här i vår stad – då känner vi alla ett ansvar att visa att sådant inte hör hemma här, varken i Göteborg eller någon annanstans. Vi kommer aldrig falla för de krafter som vill polarisera vårt samhälle. Vi visar att vi är starka tillsammans – att vi tar tillvara på vår syster, att vi tar tillvara på vår bror.

I Talmud står det: ”Den som kan protestera mot en orättvisa men inte gör så blir medskyldig till denna orättvisa”

I solidaritet protesterar vi gemensamt här idag.

I kväll när det sjunde ljuset under Chanukkan tänds, så vill vi att alla judar i Göteborg ska kunna ställa sin menora väl synlig i fönstret. Utan rädsla.

Alla göteborgare ska kunna känna sig trygga i sin stad, oavsett bakgrund och trosuppfattning. Vi säger: det finns ingen plats för hat eller antisemitism i Göteborg. Punkt.

Shalom!

/Mariya

facebook Twitter Email