Mellan drömmen och slitet – tacksamhet över tiden i Stadshuset!

Allt har sin tid. Idag meddelade jag S-gruppen i Stadshuset att jag slutar som kommunalråd. Jag har haft åtta fantastiska år i kommunstyrelsen. Först som stadssekreterare med ansvar för trafik och stadsutveckling och senare som kommunalråd med ansvar för kultur, mänskliga rättigheter och ungdomsfrågor. Det är ett beslut som jag inte författat på några dagar. Det tog sin tid och det mognade under sommarsemestern hemma i Bulgarien där jag fick tiden att fundera, pratat med mina närmaste och inte minst med mig själv. I samband med att den nya kommunstyrelsen väljs i kommunfullmäktige på torsdag väljer jag att söka nya vägar framöver.

Jag vill särskilt tacka mina partikollegor i kommunstyrelsen och alla partivänner som gav mig förtroendet. Tack för allt stöd och gott samarbete! Jag har fått jobba med så många kloka och kompetenta människor inom politiken och stadens bolag och förvaltningar. Stort tack för det fantastiska arbetet som ni utför för göteborgarna!

Jag vill särskilt tacka min mentor för att du peppade och uppmuntrade mig. Du fanns alltid tillgänglig i allra svåraste stunder när jag behövde råd och stöd eller när jag ville bara att få spy ut all min frustration jag har känt över tråkiga situationer och händelser. Då är behovet av systerskap så påtagligt viktigt.

Åren i Stadshuset kommer jag alltid att bära med mig genom livet. Det har varit oerhört stimulerande och roligt. Att få förtroendet att vara med och driva en socialdemokratisk progressiv politik i stadens ledning var och är en ynnest. Det finns inte en sekund jag har ångrat med denna gärning. Vi har genomfört en del reformer inom kulturen, mänskliga rättigheter och ungdomsfrågorna de senaste åren. Listan är lång och jag vill ägna en särskild plats åt det i nästa blogg, innan det blir dags att lämna över stafettpinnen vid årsskiftet.

En sak är säker: jag lämnar definitivt inte politiken. Mitt engagemang fortsätter lika starkt och enträget framöver men i en annan form. Jag är väldigt glad och stolt över att jag har fått förtroendet att sitta kvar i kommunfullmäktige, stadens högsta beslutande organ, och ser fram emot nya möjligheter och utmaningar i partiets tjänst.

I den politiska samtiden lever vi så mycket dag för dag. Vi kollar och analyserar opinionsmätningar, det senaste flödet och ibland de fyller oss med oro och distraktion knappt hinner vi ägna tid åt reflektion. Men det uppriktiga samtalet är just samhällets främsta och yttersta försvarslinje. Vi måste komma ur från våra filterbubblor. En folkrörelse som socialdemokratin måste hela tiden finnas ute i människors vardag och deras verklighet.

Varje tillfälle jag träffat och pratat med engagerade göteborgare som älskar sin stad, varje gång jag besökte teatern, konserten eller dansföreställningen – då påmindes jag att vi är en länk i en lång kedja. Vi gör vårt bästa med vår lilla länk i den kedjan som tilldelats oss. Det är det som gör människan mänsklig men också förmågan att gå utanför oss själva och sätta oss in i någon annan och i andra. Det är politik. Att vara del av någonting större än sig själv.

När den amerikanska pressen frågade den nytillträdde FN:s sekreterare Dag Hammarskjöld 1953 om vad som krävs för egenskaper av en bergstigare, svarade han: ”Uthållighet och tålamod, ett fast grepp om realiteterna, noggrann men fantasifull planering, klar medvetenhet om farorna men också om att vårt öde är vad vi gör det till och den säkraste klättraren är den som aldrig ifrågasätter sin förmåga att övervinna alla faror.” Det som behövs från oss socialdemokrater är en realpolitisk sensibilitet, hårt arbete, att våga se, tala och lyssna på riktigt och modet att fatta djärva beslut.

Jag har aldrig varit intresserad av själva makten, utan vad jag kan uträtta med en socialdemokratisk politik. Tron på politiken är att göra verklighet av folkviljan. I slutändan handlar det om att engagera människor för ett samhällsbygge som behöver skydd och näring, annars vissnar det som en ros vid en plötslig frostknäpp. Framförallt det viktigaste är att nu forma samhällsbygget tillsammans, inte för någon annan, utan tillsammans med.

Socialdemokratins styrka ligger i det vardagsnära, hyggliga reformarbetet. Vi är inte intresserade av spel eller individuella vinster – vi sätter laget framför jaget, verkligheten framför teoretiska konstruktioner. Och vi gör det tillsammans i gemenskap. Håller vi vår kurs, och håller den fast, är vi oslagbara. Då finns det inte en politisk rörelse i världen som kan mäta sig med oss.

I Olof Palmes sista valrörelse sa han så här i en debatt i Västerås: ”Orden blir så stora i den politiska debatten ibland, men livet det är i vardagen. Vi föds och växer upp och utbildar oss, söker jobb och bildar familj. Får egna barn, vill ha vård när vi blir sjuka och värdigheten när vi blir oundvikligen skröpliga och gamla. Så är det för oss alla. Det är våra liv. Där försöker vi förverkliga våra drömmar och förhoppningar. Och politikens uppgift är ju att stödja människorna att förverkliga sina livs önskningar. Och socialdemokratin må ha sina brister, vara lite fyrkantiga och vad ni vill, men vi lever i vardagen och kan vi medverka till att livet blir lite lättare, förhoppningarna om framtiden lite större och drömmarna lite ljusare – då har vi fyllt vår politiska uppgift och den är att stå för gemenskapens, solidaritetens och jämlikhetens idéer”.

Vi ses kära vänner! Eller som Olof Palme uttryckte det så fint:
”Vi ses i Folkets Hus, i studiecirkeln, vid möten i arbetarekommunen och i facket. Vi ses igen någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap”.

/Mariya

facebook Twitter Email