Idag hedrar vi minnet av de 3000 romer som avrättades i Auschwitz-Birkenau

Historien är vår ständiga följeslagare. Utan historien är vi inte en mänsklighet utan bara långa skuggor från ett bortglömt förflutet. Vi samlas idag kl 14 vid minnesmonumentet av Raoul Wallenberg i Göteborg för att minnas. Och minnas måste vi. Det är upp till oss att föra ordet vidare, att historien inte stannar vid skuggor från det förgångna utan fylls med namn. Att barnen och alla andra som dog i gaskamrarna i Auschwitz-Birkenau inte glöms bort – att deras historia berättas och återberättas – gång på gång.

Namn är viktiga. Det sätter konturer på det fasanfulla. Ett sådant namn är Settela Steinbach. En romsk flicka som dog den natten mellan 2 och 3 augusti tillsammans med sin mamma och sina syskon. Vi glömmer aldrig Settela. Settela fångades på bild när hennes tåg rullade mot Auschitzch och döden. Settela föddes den 23 december 1934. Hennes historia finns återgiven i boken Settela’s last road. Jag tittar på hennes foto och funderar över hur hennes liv kunde blivit om hon fått leva – en 10-åring med hela livet framför sig. Jag tänker på 10-åringars drömmar. Och sedan tänker jag på en tid där 10-åringar gasas ihjäl. Vi glömmer aldrig Settela eller hennes kamrater, familj eller alla andra som dog denna natt.

Dåtidens fasor kastar sina långa skuggor in i vår dag. Vi lever i en tid då människovärdet prövas på nytt, där demokratin är under press och den sanning som vi håller som självklar – alla människors lika värde – ifrågasätts. Vi vet att historien kan upprepa sig, vad som idag är otänkbart kan bli det nya tänkbara igen. Tiderna förändras men vi här håller fast vid det tidlösa mottot om alla människors lika värde – det som sammanfattar alla oss som kämpar för mänskliga rättigheter. Genom att minnas ser vi också nutidens tendenser men vet också detta: kärleken till din nästa övervinner allt. Genom att hålla ihop, stå upp för varandra och gå vid varandras sida vet vi att vi blir starkare som människor och som mänsklighet. Vi behöver solidariteten nu mer än någonsin, att vi blir starkare tillsammans när vi tar tillvara på varandra.
Som förintelseöverlevande Héidi Fried har sagt:
– Vänj dig aldrig, blunda inte för det obekväma, för tecken som kan förebåda ondska. Höj din röst för rättvisan, fånga ögonblicket när din röst kan ändra på det påbörjade onda och var med och skapa en bättre värld.

Vi måste minnas men vår tanke kan inte stanna där. På oss faller en viktig uppgift – det är upp till oss att föra kampen vidare, föra ordet vidare, föra berättelserna vidare. Genom oss kommer de aldrig att dö.

När minnesmärket över Raoul Wallenberg av konstnären Charlotte Gyllenhammar invigdes 2007 så var Kofi Annan på plats. Om Wallenberg sa han:
– Låt oss inspireras av hans handlingar, låt oss kämpa mot förtryck och stå upp för frihet och för människovärdet. Kampen för frihet och rättvisa är aldrig hopplös, men den är heller aldrig vunnen. Varje dag måste vi vakna upp redo att börja kampen på nytt.

Vi för kampen för människovärdet och för demokratin vidare. Vi berättar om Settela och alla som berövades livet denna fasanfulla natt 1944 – genom oss lever de vidare. Då kan de aldrig riktigt dö, vi kan aldrig glömma och humanismen segrar till slut.

/Mariya

PS: Du är välkommen till minnesstunden idag. Vi samlas kl 14 vid minnesmonumentet Raoul Wallenberg, Haga Kyrkoplan 1. Bakom minnesstunden står Göteborg Stads Romano Center Väst i samverkan med den nationella kulturföreningen Sveriges Internationella Romska Filmfestival, SIR.

Program
14.00–14.05 Inledning Domino Kai, Romano Center i Väst
14.05–14.15 Mariya Voyvodova (S), kommunalråd för mänskliga rättigheter
14.15–14.20 Bagir Kwiek, anhörig
14.20–14.25 Susanne Sznajderman-Rytz, barn till överlevande
14.25-14.30 Ingrid Lomfors, överintendent, Forum för levande historia.
14.30-14.35 Ljuständning och en tyst minut följt av sång
14.35-14.40 Avslutsord Domino Kai, Romano Center i Väst

facebook Twitter Email