Grattis Sápmi och alla samer på er dag!

Göteborg är en fantastisk stad och allt fler ser Göteborg som en bra stad att bo och leva i. För mig som socialdemokrat är det avgörande att den positiva utvecklingen kommer alla till del. Som kommunalråd med ansvar för mänskliga rättigheter ska jag se till att de nationella minoriteternas mänskliga rättigheter tillgodoses fullt ut inom alla områden i Göteborg. Vi har som stad, och som land, en lång väg kvar att vandra. Men vi har färdats en bra bit på vår väg för att öka inflytandet och stärka minoriteternas rättigheter i kommunens verksamhet och med minoritetslagstiftningen. Vi rör oss framåt.

Mariya Voyvodova

Men allt detta skulle inte varit möjligt om det inte vore för den kamp som samerna sedan länge fört. Kampen för erkännande. För rätten till sin mark. Rätten till sitt språk. Rätten till sin kultur. Det är också en kamp mot övergrepp av människor och mot ingrepp i naturen och renbeteslederna i Sápmi. Nyligen visades dokumentären ”Samernas tid” på TV – se den! Det finns mycket att lära av samernas historia. Det är vår gemensamma historia.

Vägen till vårt mål kan kännas avlägsen, kantad av vackra ord om mänskliga rättigheter vars verklighet ibland kan kännas långt borta. Vi möter kritik längs vägen om att vi sätter våra politiska mål för högt, att vi aldrig når ända fram. För mig är det inte ett alternativ att sänka ambitionsnivån. Samernas kamp för erkännande och rättigheter är ett mål som vi måste kämpa för. Vi lever i en tid då alla människors lika värde ifrågasätts, där de landvinningar vi gjort ifrågasätts. Det ger eko av en tid – för inte alltför länge sen – då det fanns ett rasbiologiskt institut i Sverige. Där man genomförde den så kallade Lappundersökningen. Där man sorterade – och reducerade – människor efter utseende. Samer var, hävdade de, underlägsna den svenska majoritetsbefolkningen.
Vi lever i en tid då några återigen börjar förfäkta rasismens måttstock. Mot detta måste vi alla stå vakt. Var och en av oss. Vår kamp är gemensam – att göra rätt den orätt som drabbat samerna.

Den samiska poeten Paulus Utsi, vars familj drabbades hårt av tvångsförflyttningar från de land de kallade hem, skrev så här i boken Följ stigen:

I min väntan finns ett hopp
De gåvor jag får skänker en tro
I hjärtat göms orden
Tanken finner en väg

Vi ska finna den vägen gemensamt. För vår väg är gemensam, och vi ska nå fram tillsammans. Och vi är många som anslutit oss längs vägen, och vi blir allt fler.

I år är det 100 år sedan det första samiska landsmötet ägde rum i Sverige. Det var den 5–9 februari 1918. Året innan hade riksdagen lagt fram ett förslag som i princip slog fast att samer skulle leva ett nomadliv, utan rätt till en fast bosättning. På så vis blev det lättare att förneka landrättigheter. Nomadinslaget förstärkte en negativ stereotyp av samerna. Dessa sår skär genom tid och rum, genom familjer och generationer. Men också genom vårt samhälle. Än lever minnet av försöken till en påtvingad skam.

Paulus Utsi skrev i Saknadens hem:

Min saknad, min längtan
Får jojken att fylla och uppfylla
Ge mig kraft att färdas vidare

Vi delar nu den färd som leder oss framåt mot inkludering, rättigheter, jämlikhet och gemenskap.

/Mariya

PS: Kom och fira Samernas nationaldag med oss på Stadsbiblioteket 11 februari! Ett fantastiskt program med tal, musik, poesi och teater utlovas.

facebook Twitter Email