En spaning efter det museum som snart skulle öppna

Pust! Det är alltid tråkiga besked när en efterlängtad invigning senareläggs, och lite luften gick ur mig när jag fick detta besked. Pust! Men också – Proust! Som i Prousts ”På spaning efter den tid som flytt” så är ”det liv som av alla dem vi lever parallellt är rikast på händelser”. I tankevärlden, och i den verkliga, är livet fullt med händelser. Och gamla hus är fyllda med massa saker. De kan gömma skatter men också ibland, dessvärre, miljöfarliga ämnen som nu måste saneras. Och som i Prousts berättelse så sker saker utom ens kontroll. Röhsska museet är en gammalt kulturbyggnad från 1913 och att arbeta i ett så gammalt hus är komplicerat. Rivningsarbetet tar nu längre tid än planerat men det går samtidigt in i en slutfas.

När Röhsska äntligen öppnar i början av nästa år kommer besökarna mötas av en tillgänglighetsanpassad byggnad med en ny entré med en hiss från Vasagatan, ombyggd foajé och ett nytt kapprum i källarplanet. Den nya utställningen utifrån de östasiatiska samlingarna ska vara framarbetad. Viktigaste av allt är att vi får ett museum som är tryggt och säkert för besökarna. Röhsska ska ha ett gediget skal så att fokus helt och hållet kan ligga på samlingarna framöver. Som Proust skriver ”Istället för att bara se en värld, vår egen, får vi tack vare konsten se världen mångfaldigad, och lika många originella konstnärer som det finns lika många världar finns till vårt förfogande”.

Detta med byggteknik och sanering är jag inte expert på, det lämnar jag till andra, och som tur är finns det experter som upptäcker sådant här. Men jag vet ett och annat om konst och kultur och jag hoppas Röhsskas underbara värld snart står till förfogande igen! Det är göteborgarna som museiföremålen klart värda! (och minst en Madeleinekaka!)

/Mariya

facebook Twitter Email